Kjöllerström, Sven Gottlieb

Min far Sven Kjöllerström växte upp på Stackebo, en bondgård i Mossebo socken (P) mellan Ätran och Nissan vid smålandsgränsen. Den karga bygden upptas till stor del av mossar och skogsmark med små odlade tegar. "Odlarens svårigheter är emellertid inte till för att undvikas utan för att övervinnas", menade han tydligen, när han efter slutad skolgång satte plog och harv i det stenbundna morängruset. Vid principen om att övervinna svårigheterna höll han fast.¶ Hans konfirmandlärare övertalade fadern att låta honom studera vidare för att bli präst, ett förutom bonde accepterat yrke. Fadern hade tidigt fått överta jordbruket från sin fader, som sedan alltmer försvnnit upp på sin kammare för att skriva berättelser om släkten och ordna sin sällsamma samling av böcker och föremål, som han nogsamt märkte med sina initialer JAK. Samtidigt skrev han ganska nedlåtande om andra släktingar att de föredrog sång och musik före arbetet på gården, som var förutsättningen för familjens försörjning. Så kom min pappa till "Spyken" i Lund 1917, där så många målmedvetna och studiebegåvade ynglingar fått möjlighet att erövra vita mössan. Det kan inte ha varit lätt att efter varannandagsskola komma till lärdomsstaden. Inte blev det lättare av att ett världskrig rasade och han ibland fick uppleva att maten i soppköket på Mårtenstorget tog slut innan han kom fram. Desto större glädje var det över matpaketen hemifrån.

Efter studentexamen 1921 fortsatte pappa med teologiska studier, ibland delvis avbrutna av lärarverksamhet i Värnamo, Karlskrona och Stockholm för att klara försörjningen. Kjöllerström hade rest till Lund för att läsa till präst, vilket han blev först efter mer än 20 år. Men när fadern förstod att det inte skulle bli någon prästexamen "drogs apanaget in" och ekonomin blev mycket bekymmersam. Kanske såg farfar mönstret från sin egen far gå igen hos sonen - att dra sig tillbaka till kammaren för studier och låta arbetet bli liggande.

På idrottsplatsen i Lund träffade han vintern 1922 sin Karin för en livslång gemenskap. Det dröjde dock till 1932 innan de kunde gifta sig och sätta bo. "Men var ska vi tat" var den ständiga frågan. Det måste vara något konstigt med lärarinnemannen eftersom han var arbetslös och inte kunde försörja sin fru, tyckte invånarna i Odarslövs by, där Karin var folkskollärare. Men han var nog något fint, han är nog adlig, det hörs på namnet. Från Odarslöv cyklade Sven den långa vägen uppför Rommelåsen in till Universitetsbiblioteket. Under hela sitt liv besökte han nästa dagligen UB. Kanske var det en ambition att få skriva in sig som första namn i besöksliggaren.

Sven Kjöllerström blev teol lic 1932, teol dr och docent i kyrkohistoria vid Lunds universitet 1935 (oavlönad), var 1941-67 professor i praktisk teologi med kyrkorätt och åren 1957-64 universitetets prorektor. Som prorektor tog han på sig en stor arbetsbörda för universitetet i nära samarbete med dåvarande rektor Philip Sandblom. Pappa sa själv att han var Philips vaktmästare, men det blev många middagar för olika gäster i vårt hem. 1966 utsågs Sven Kjöllerström till filosofie hedersdoktor i Lund, 1967 teologie hedersdoktor i Helsingfors och 1979 i Köpenhamn och han skulle ha promoverats till juris heder doktor i Lund men han avled strax innan.

Jag undrar om min farfar då han kom till professors installationen förstod att det äntligen hade blivit något av sonen. Till professuren hörde att vara ledare för den praktisk teologiska utbildningen för prästerna, varför Kjöllerström prästvigdes. På den tiden fanns varken institutioner eller tjänsterum, så det fanns i vårt hem. Många studenter kom därför hem för jättelånga tentamina, då kunde jag brevväxla med pappa genom att skick in små brev under dörren. När pappa fyllde 65 hade han bara en enda önskan, att få pengar så att han kunde betala sina studieskulder och gå skuldfri i pension.

Efter doktorsavhandlingen i kyrkohistoria om "Striden kring calvinismen under Erik XIV" - bedömd med högsta betyg 1935, utkom hans andra stora verk 1944, Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571-1682. Under åren efter professorsutnämningen sysslade han med ett omfattande arbete om biskopstillsättningarna i Sverige 1531-1951,till denna bok fick jag förtroendet att göra personregistret. Guds och Sveriges lag under reformationstiden utkom 1957. I Kräkla och mitra, 1965, bidrog han med nya synpunkter på biskoparnas ämbeten. Vid sin bortgång hade han just avslutat ett forskningsarbete om S:t Sigfrid.

Vid sidan av sin professur hade han många och viktiga uppdrag. Han var bl a medlem i 1945 års universitetsberedning, 1959-65 tillhörde han statens humanistiska forskningsråd,. Andra uppdrag var fakultetsberedningen för humaniora och teologi, Lunds domkyrkoråd, styrelsen för Gleerups bokförlag.

Från 1956 var han en omtyckt inspektor för Göteborgs nation i Lund och ordförande i Thomanderska studenthemmet. I båda fallen kom hans personliga intresse för ungdom och studenter till uttryck. Varje höst bjöds alla nybörjare vid Göteborgs nation hem på novischkaffe. Många av dem fick han senare viga och döpa deras barn.

Sven var mycket släktkär och hade ovanligt god kontakt med sina syskon, vilket vi barn fick stor glädje av. Under andra världskriget var jag lång tid evakuerad hos farfar, och när jag återkom till Lund fylld av nya erfarenheter från landet sa jag till mina föräldrar " Varför har vi inget hem?" Jag vet inte om pappa blev glad eller ledsen. När han tillsammans med sina pojkar skulle bygga en flotte i Skepparkroken var det självklart att materialet skulle beställas hemifrån. Sen lånade han häst och vagn och körde hemtamt för att hämta det stora paketet på Skäldervikens station. Det blev två stiliga flottar.

Sven Kjöllerström 1917. Ny i Lund.

Sven som värnpliktig

Sven 1941

Sven 1968

Född 1901-01-28 i Stackebo, Mossebo (P).
Död 1981-05-03 i Lunds domkyrkoförsamling (M).

Mer om Sven Kjöllerström ... .

Om Sven Kjöllerström .