Josef Hansson (1707 - 1784) från Mossebo

Gustav III:s kröning

På Pilos målning av kröningen står Josef Hansson på Gustav III:s högra sida.

Silverskål frän drottning Kristina

Inom kort tycks Hansson ha kommit på god fot med kungahuset, och 1775 fick han en silverpokal av drottning Sofia Magdalena. Enligt Elisabeth Ahlgren finns skålen nu hos ättlingar i USA.

Snappsglas från G III

Enligt en sägen var dessa snappsglas en gåva från Gustav III. Men troligen är de tillverkade senare på Limmareds glasbruk.

Fägnadsbetyg

Namnteckning

Bouppteckning för Josef Hansson

Josef Hanssons bouppteckning

Robert Sager

Efter avslutade studier inleddes diplomatkarriären som attaché i Paris 1874. 1887 utnämndes han till legationssekreterare i Sankt Petersburg. Han hade däremellan hunnit bli kammarherre hos kung Oskar II.[4] En livskris ledde till att han blev katolik, och därmed var hans politiska karriär bruten och han begärde avsked. 1888 ingick han äktenskap med Marie Moltke-Huitfeldt, som var dotter till Danmarks minister i Paris och liksom Sager katolik. Paret delade sin tid mellan Ryfors, Paris och Sagers bostad i Stockholm. Året därpå föddes sonen Leo.

Carl Daniel Robert S (1850–1919) erhöll enskild skolundervisning i Uppsala och studerade, efter mogenhetsexamen vid Nya elementarskolan i Sthlm 1870, vid UU där han avlade kansliexamen 1874. Han slog s å in på den diplomatiska banan och överlät 1876 förvaltningsrätten över Ryfors på sin yngre bror. Inom utrikesförvaltningen hade Robert S sin huvudsakliga tjänstgöring vid sv-norska beskickningen i Paris innan han 1884 utsågs till chef för UD:s kameralavdelning. I denna befattning genomförde han meriterande rationaliseringar och utnämndes 1887 till legationssekreterare i S:t Petersburg men tog senare s å avsked efter en konflikt med departementsledningen. Han hade 1886 övergått till katolicismen, vilket något försvagat hans position inom UD. I det ansträngda personalläge som uppkom efter unionsupplösningen återinträdde han kortvarigt i diplomatisk tjänst som sv envoyé i Madrid och Lissabon 1905-07. S var under hela sin bana väl anskriven vid det sv hovet där han blev kammarherre 1882, överceremonimästare 1907 och överstekammarjunkare 1918.

Sagerska palatset

Sagerska palatset uppfördes för diplomaten Robert Sager som privatpalats. Huset beboddes av medlemmar av släkten Sager fram till 1988 och var då det sista bebodda privatpalatset i Stockholms innerstad. Huset testamenterades av sonen Leo Sager till Katolska kyrkan med rätt för hans hustru Vera att använda det som bostad till sin bortgång. Vera Sager avled 1986.

Staten förvärvade fastigheten 1988 för att inrätta en permanent säkerhetsbostad och representationsvåning åt Sveriges statsminister.