Sollerman, Erik Emanuel

Född 1909-06-10 i Klintehamn, Gotland.
Utbildning: .
Död 1987-02-22 i Hovsta, Örebro.
Titel: 1. Utbildad mellan 1936 och 1939 på Örebro Missionsskola, Teologisk Högskola Han var pastor i Borensbergs Baptistförsamling 1939-1947 varefter han tillträdde som redaktör för Örebromissionens tidning "Missionsbaneret", där han kvarstod till sin pension. Hans ledare i tidningen blev med rätta mycket uppskattade och lästa både inom frikyrkorna och Svenska kyrkan. Han förordnades som lärare vid vid Örebro teologiska högskola, Missionsskolan redan tidigt på 1950-talet: Lärare i Nya Testamentets exegetik, homiletik och pastoralpsykologi med själavård. Han hann även med att skriva flera uppmärksammade böcker och predikade och föreläste dessutom på många platser. Han blev också anlitad som föreläsare för personal inom sjukvård och socialvård. Erik var kulturmedarbetare under ca 25 år i Nerikes Allehanda. Han var ledamot av ÖM:s missionsstyrelse från 1953 och ledamot av Örebro Stadsfullmäktige för folkpartiet från 1958. Eriks livsfilosofi omskrevs redan 1956 i Svenska Tribunalen i en helsidesartikel med titeln "Han höjer sig över mängden" med liknelse med Gotlands raukar. "Den som känner Erik Sollerman lite grann vet, att hans lära inte är bara skrivbordsteorier. Bakom den allvarliga uppsynen glittrar humorn." Efter hans död skrev Robert Lithell under rubriken "Han skilde sig från mängden" (utan medveten koppling till artikeln från 1956) att han hade ett vidare perspektiv och visioner än de flesta av oss. Erik var i själen en konstnär och kände ibland att hans livsåskådning och religiösa övertygelse inte alltid accepterades av frikyrkan, vilket han senare beklagade sig över, eftersom det säkert var en bidragande faktor till att frikyrkan inte spred sig mer än den gjorde. Erik var stark nog att stå emot trädgårdsmästaren som ville ansa hans grenar efter sin fason, istället fortsatte han att växa på sitt sätt. Han var beläst i teologisk och filosofisk litteratur men även i skönlitteratur. Erik var knappast en utpräglad sällskapsmänniska. Om samtalet i en grupp blev för ytligt gick han liksom "in i sig själv". Det betydde inte att han inte kunde lyssna på en rolig historia och skratta åt den. Flera är dem omdömen som beskriver Erik som en man som behöll "gosselynnet" hela livet. Han verkade bli ungdomligare ju äldre han blev. Han tog sitt sista andetag i Köping. Litteraturförteckning:
Och somt föll i god jord, 1942
Andlig själskultur, 1945
Sexualetik, 1947
Dialoger, 1947
Om svar anhålles 1949
Kristet samarbete på den personliga trons grund, 1950
Av stoft och ande , 1955
Recensioner och dialoger, 1956
Din församlig, 1956
Kyrkan i världen och världen i kyrkan, 1958
Med bibel i hand, 1959
Växande och mognad, 1960
I vår Herres ateljé , 1962
På resa till mig själv 1965
Min kurbitsdekorerade själ , 1977
Lust att Leva, Mod att Dö , 1981
m.fl.