Sollerman, Olof "Lillull"
1868-1941
|
Född
1868-03-29
i Utanmyra, Sollerö församling.
Död
1941-09-04
i Klintehamn, Gotland.
Pastor
|
Olof "Lillull" Sollerman.
Född
1868-03-29
i Utanmyra, Sollerö församling.
Död
1941-09-04
i Klintehamn, Gotland.
Pastor
|
F
Bondpers Olof "Svartull" Andersson.
Född
1825-01-02
i Utanmyra, Sollerö församling.
Död
1911-03-12
i Utanmyra, Sollerö församling.
|
FF
Bondpers Anders "Svarten" Olsson.
Född
1799-05-29
i Utanmyra, Sollerö församling.
Död
1848-03-20
i Utanmyra, Sollerö församling.
|
FFF
Bondpers Olof Andersson.
Född
1758.
Död
1806-03-29
i Utanmyra, Sollerö församling.
Smed
|
FFFF
Bondpers Anders Ersson.
Född
1719.
|
|
|
FFM
Bugå Marit Andersdotter.
Född
1763.
Död
1847-11-06
i Utanmyra, Sollerö församling.
|
FFMF
Bugå Anders Andersson.
Född
1715
i Utanmyra, Sollerö församling.
Död
1778.
|
|
|
FM
Böl Ingeborg Jonsdotter.
Född
1800
i Rothagens by.
Död
1845-11-26
i Loftberget, Sollerö.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
M
Bond Anna Olsdotter.
Född
1830.
Död
1907-05-06
i Utanmyra, Sollerö församling.
|
MF
Bond Olof Persson.
Född
1804
i Sollerö församling.
Död
1878-02-20
i Utanmyra, Sollerö församling.
|
MFF
Svarv Pehr Olsson.
Född
1767
i Utanmyra, Sollerö församling.
Död
1820.
|
MFFF
Jöns Olof Andersson.
Född
1706.
Död
1771.
|
|
|
MFM
Anna Jönsdotter.
Född
1767.
Död
1845
i Utanmyra, Sollerö församling.
|
MFMF
Svarv Jöns Jönsson.
Född
1738.
Död
1812.
|
MFMM
Marit Andersdotter.
Född
1740.
Död
1810.
|
MM
Anna Larsdotter.
Född
1803
i Sollerö församling.
|
MMF
Håll Lars Mickelsson.
Född
1764.
Död
1832.
|
|
|
|
MMM
Håmås Cherstin Larsdotter.
Född
uppskattat 1770.
|
|
|
|
Levnadsbeskrivning
Född
1868-03-29
i Utanmyra, Sollerö församling.
Utbildning: .
Död
1941-09-04
i Klintehamn, Gotland.
Titel: 2.
Han kallades för Lill-Ull, vilket faktiskt irriterade hans far Svartull, eftersom denne
själv hade önskat få det smeknamnet. Svartull vantrivdes med sitt eget, som alltför
tydligt minde om hans egen far, Svarten. Han kallade därför senare Lill-Ull för Böl-Ull,
efter namnet på sin farmors gård Böl, och lät med detta släkten lämna gårdsnamnet
Bondpers, vilkets rykte och innebörd följt honom genom livet.
Som yngsta bror i syskonskaran favoriserades Lill-Ull av både sin mor och sina systrar.
Kanske var det därför hans äldre bror Anders ständigt retade honom och hindrade hans
framfart. Avundsjukan drev Anders att en dag, när Lill-Ull var tre år gammal, vrida en
slant ur handen på honom och tvinga in den i hans mun och svälja. Lill-Ull räddades av
sin far Svartull, som genom att banka hårt i ryggen på honom, lyckades få honom att hosta
upp slanten.
När hans systrar lämnade hemmet för att emigrera till Nordamerika saknade han dem mycket
och han kände inte längre någon glädje av att vara i stugan. När även hans bror omkom
efter att ha fallit ner i isvattnet, blev han ensamt barn kvar. Ull, som var blyg i stora
sällskap, blev i mindre grupper ivrig att göra sig omtyckt. I lag med jämnåriga var han
munter och glad, och ingenting syntes honom omöjligt.
Vinterna 1884 råkade han ut för ytterligare en nära-döden upplevelse, då han med med häst
och släde for genom isen på Siljan. Hans kamrater lyckades med hjälp av stören och remtyg
dra upp både Böl-Ull och häst på fast is. En annan gång, då han också var nära att mista
livet, var då kullor och pojkar från Solleröns alla sju byar, trots prästens varningar,
hade börjat samlas till dansgillen i en ödestuga. En lördag hade de halvstora pojkarna
kommit över ett krus vin som de bjöd Böl-Ull på. Vinet gömdes i en snödriva utanför
stugan där pojkarna drack mellan danserna. När Ull till slut vandrade hem mot Utanmyra
var han så berusad att han somnade i en snödriva. Ett par sena nattvandrare hittade honom
och förhindrade därmed att han frös ihjäl. Nattvandrarna hade funnit Böl-Ull liggande på
samma plats, där hemvändande bröllopsfolk för trettiosju år sedan funnit hans farfar
Svarten ihjälslagen.
Under denna tid drog en religiös väckelse starkare än någonsin fram över Dalarna.
Baptister besökte Sollerön och Böl-Ull smög sig till deras stugmöten för att finna bot
mot sin ångest. Han tog till sig orden och anade en annan verklighet bortom Siljans
bygder och i sjuttonårsåldern blev han *andligt sinnad* och baptistdöpt i Mora. Kort
därefter gjorde han sitt livs första predikoresa till fots med konten på ryggen
tillsammans med den kände baptistpionjären Näs Pehr Pehrsson från Orsa.
Våren 1892 fick han meddelande om att han var antagen till elev vid Betelseminariet i
Stockholm, vilket förfärade hans föräldrar. De insåg nu att ingen skulle ta efter gården
då de blev gamla. Men Ull begav sig och klockan 7 en kväll ångade han in på
Centralstationen i Stockholm. För en landsortsbo utövade staden en ofantlig
dragningskraft. Allt var nytt för hans öga och han betraktade husen och folkskarorna med
den allra största förvåning. Ull fjärmade sig från sin hemö och de människor han till en
början tyckte sig ha svikit. När han på helgerna skickades ut på predikoresor, utlämnade
han sitt hem, när han skrev en uppsats om dryckenskapets förvärv. *Uppväxt i en drinkares
hem*, skrev han, *har jag fått skåda följderna av att dricka. När jag hörde min faders
svordomar och förbannelser, såg min moders tårar, såg syskonen resa från hemmet och själv
kände hungerns bittra kval, då fick jag ingivelsen att aldrig smaka rusgivande drycker.*
Han bytte namn, inte för att främja sitt ursprung, utan för att för alltid bära det med
sig. Han kallade sig ett namn, som angav att han var en man från Sollerön. *Ett
egendomligt namn, och ändock så hemtamt*, som hans far Svartull uttryckte sig.
Tre år senare var Ull färdig med predikantskolan och tog tjänst som predikant i en
församling i Södermanland. Tjugonio år gammal förlovade han sig med en bonddotter från
Stora Tuna, Hanna Kristina. De bosatte sig på Gotland där han sedan var verksam i 39 år.
De första åren där, var han församlingspastor i Slite, och i tre decennier resta han inom
Gotland som distriktsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet. Hans vanliga färdmedel var
cykel. Tåg och buss anlitade han endast undantagsvis. Han höll möten och sammanträden
över hela ön och var känd praktiskt taget av alla gotlänningar. Men så syntes också hans
namn ofta i tidningarna, och en tidning gav honom betyget, att han varit dess flitigaste
referent. Och på biblioteket betecknade man honom som den flitigaste låntagaren. Så han
hade sina rekord.
Olof Sollerman tjänstgjorde som pastor:
1896-1897 i Össebygarns och Åkers Baptistförsamlingar i Uppland,
1898-1901 i Johannebergs Baptistförsamling, i Gillberga, Södermanlands län
1901-1902 resepredikant i Södermanlands distriktsförening av Sv. Baptistsamfundet,
1902-1907 i Slite Baptistförsamling,
1907-1941 Resepredikant och ordförande i Gotlands Distriktförening och Gotlands
Ungdomsförbund av Sv. Baptistsamfundet.
Han var en äkta dalkarl, svarthårig och envis som *Svarten*. Han hade humör men också
humor och ett speciellt sinne för ordlekar. Han kunde vara sträng men också glad som en
speleman. Han var öppenhjärtig, språksam, generös och gästvänlig, och vart han kom spred
han solsken omkring sig. Det var bara i hemmet och fostragärningen som han kunde låta
åskan dundra och blixten ljunga. Men det varade aldrig länge. Snart nog bröt solen fram
mellan skyarna igen.
Olof Sollerman avsäger sig sitt fädernearv för att tillgodose föräldrarnas uppehälle och
försörjning livet ut. Han kommer överens med sin kusin Bus Nils, granne till föräldrarna,
att de skulle ge Olof Andersson och Anna Olsdotter kost och logi och se till att de fick
"kristlig begravning" mot att Olof Sollerman avstod all sin arvsrätt efter föräldrarna
till förmån för kusinen Bus Nils. Uppgörelsen nedskrevs och bevittnades av Svarf Jöns.
Egentligen var det märkligt att han kunde vara så glad med sina många bekymmer. Bekymmer
för en mångårigt sjuk hustru, bekymmer för nio barn, deras fostran och framtid, bekymmer
för ekonomin, ty lönen var inte så stor, och bekymmer eller som Paulus säger *omsorg om
de många församlingarna*. Med sin rättframhet och sina enkla manér gick han hem hos de
redliga gotlänningarna och fick många vänner bland dem. Som predikant var han gärna hörd,
ty han var en god predikant och kunnig bibeltolkare, som läste sitt Nya Testamente på
grekiska. Personlig stil och inlevelse gjorde honom också till något av en folktalare.
Fastän orubblig baptist var han en stor ekumen och var gärna sedd i alla kristna läger.
Han dog 1941 och bars till graven av sina sex söner.
*Böhl-Olles barnbarn är läkare, sjökapten, journalist, lärare, ingenjörer, sjuksköterskor
m.m. Men huvudsaken är * och det skulle säkert Böhl-Olle ha uppskattat * att de blivit
vanliga hederliga människor som deras gamla Sold-fäder.
Relationer och barn
Elof Johannes Sollerman.
Född
1898-12-14
i Johannesberg, Gillberga.
Död
1967-02-02.
Paulus Olof "Paul" Sollerman.
Född
1900-01-25
i Johannesberg, Gillberga.
Död
1964-09-14
i Klintehamn, Gotland.
Josef Natanael Sollerman.
Född
1901-09-27
i Johannesberg, Gillberga.
Död
1991-07-29
i Vårdsberg, Linköping.
Rut Olivia Sollerman.
Född
1903-05-14
i Othem.
Död
1998-10-16
i Mjölby.
Ester Adolfina Sollerman.
Född
1905-10-26
i Othem.
Död
1964-03-26.
Erik Emanuel Sollerman.
Född
1909-06-10
i Klintehamn, Gotland.
Död
1987-02-22
i Hovsta, Örebro.
Samuel Gottfrid Sollerman.
Född
1911-08-02
i Klintehamn, Gotland.
Död
1994-03-24.
Pastor/Författare
Petrus Sigmund "Pelle" Sollerman.
Född
1914-05-04
i Klintehamn, Gotland.
Död
2006-11-10
i Uppsala.
Författare/Chefsredaktör
Anna Viola Sollerman.
Född
1915-11-06
i Klintehamn, Gotland.
Död
1942.
Hattmodist
Personregister
Efternamnsregister
Ortsregister