Hur ett litet torp har förvadlats från en plats där torparen med stort arbete under långa dagar knappt fick mat till familjen till en liten stugby för människor som ville njuta av sin fritid i vildmarken men ändå ha tillgång till moderna bekvämligheter.
Filkehusen är en del av Filkesboda by och begränsas i nordost av gränsen mellan Skåne och Blekinge och i sydväst av Filkesjön. Närmaste granne är Getatorpet i Blekinge och Harasjömåla kronopark och fiskeområde, med ett 20-tal sjöar med inplanterad öring. Fisket är vida känt och lockar besökare från hela världen året runt.
Filkehusens historia
Slättatorpets tidiga historia
Tidig karta över vår udde.
Enligt sägnen har slättatorpet en gång i tiden tilhört Jämshögs socken i Blekinge. En konflikt om fisket i Filkesjön ledde till att Slättatorpet troligen 1729 gick över till Filkesboda, som därmed säkrade norra stranden av Filkesjön. Striderna fortsatte emellertid varför det blev en kontroll av rågången mellan Filkesboda och Näbbeboda 1833 som bekräftade gränsen enligt 1729 års karta.
1947 blev Stättatorpet en egen fastighet. Samtidigt avstyckades Filkesboda 2:8 av Anton Enflo, som också köpte denna tomt.
1959 Styckades Slättatorpet i 10 tomter avsedda för fritidsändamål
Siste torparen på Slättatorpet
Bilden visar Jöns vid 87 års ålder 1959.
I nuvarande Slättatorpet bodde Jöns och Elin Jönsson.
Jöns var en livlig man, berättade gärna, helt opåverkad av torpets ensliga läge. Hans lokala dialekt var ibland lite svår för oss barn. När vi 1958 berättade att vi flyttat till Malmö/Limhamn berättade han att han år 1909 arbetat i Limhamn. Ellen Jönsson var så där 30 år yngre än maken. Hon pyntade trofast ett litet blomsterland uppe på vår tomt, vid stenen framför stugan.
Hon gav generöst till oss bär som hon plockat.
Sonen Alf såg vi nästan aldrig. När Alf 1960 tagit över torpet styckade han upp det så området fick sin nuvarande tomtindelning.
Markering av gränsen mellan Filkesboda och Nyteboda.
Slättatorpet kom att tillhöra Skåne
Filkeboda är en gränstrakt och det har satt sina spår. På 1600-talet var det krigen mellan Sverige och Danmark. Senare blev det konflikter om var gränsen skulle dras i Filkesjön.
Enligt sägnen har Slättatorpet en gång i tiden tilhört Jämshögs socken i Blekinge. En konflikt om fisket i Filkesjön ledde till att Slättatorpet troligen 1729 gick över till Filkesboda, som därmed säkrade norra stranden av Filkesjön.
Striderna fortsatte emellertid varför det blev en kontroll av rågången mellan Filkesboda och Näbbeboda 1833, som bekräftade gränsen enligt 1729 års karta.
Först 1947 blev Stättatorpet en egen fastighet. Samtidigt avstyckades Filkesboda 2:8 av Anton Enflo, som också köpte denna tomt. 1959 Styckades Slättatorpet i 10 tomter avsedda för fritidsändamål.
Vid Persån fanns fortfarande resterna av en liten kvarn som drevits av vattenkraften och i Edre ström på andra sidan den gamla stenbron låg ett förre detta sågverk. På flera ställen såg man tjärdalar som vittnade framställningen av forna tiders exportartikel tjära. Både Slättatorpet och Getatorpet såg ut som de gjort i hundra år.
I norra Skånes skogsbygd, uppe mot gränsen till Småland, existerade vid tiden för Skånes övergång till Sverige ett ålderdomligt bondesamhälle. Vägarna var få och de stigar som fanns var bara kända av bygdens folk. Skogsbygden var rik på människor och hemmanen (gårdarna) var ofta överbefolkade. Det var inte ovanligt att flera familjer bodde på samma gård. Under missväxtåren var invånarna ofta tvungna att bege sig ut på vandringsstråt eller söka sig till skogen för att finna mat.
Kärnan i skogsbygdens befolkning utgjordes av de självägande bönderna. Bondesamhället hade få förbindelser med den statliga överheten men hade i stället en rikt utvecklat inre självstyre. Statsmakten representanter vari första hand länsmännen, som själva var bönder. De räknade sig själva oftare som böndernas förtroendemän än som redskap för kungen.
Flera snapphanesägner är knutna till Vånga socknen. Filkesbodagårdarna ligger i norra delen av socknen på gränsen till Blekinge. Enligt traditionen höll en snapphane till i skogen utanför Filkesboda. Han var god vän med bonden på Mellangården och brukade söka upp honom för att få mat.
Stolta poliser poserar på bild med Bildsköne Bengtsson (till vänster) ochTatuerade Johansson när de båda efterspanade brottslingarna visas upp för pressen sedan de gripits hösten 1934 efter flera års jakt.
Bengtsson blev tidigt faderlös och fick växa upp hos sina morföräldrar i Småland under sträng religiös uppfostran. 14 år gammal fick han arbete vid järnvägen men slutade efter en falsk anklagelse för stöld. Året efter blev han utstraffad från flottans skeppsgossekår för att ha förvarat ammunition i sitt klädskåp. Därefter började hans brottsliga bana med åtskilliga inbrott och senare också sprängningar av kassaskåp. Mellan 1910 och 1945 satt han i fängelse i drygt 25 år, fördelade på åtta straffperioder. Han väckte sympati hos många, då han under sin kriminella bana aldrig använde våld mot personer. Han sågs som en Robin Hood-figur som aldrig skadade någon under sin kriminella bana. Under åren 1932-34 var han på en mycket uppmärksammad landsomfattande stöldturné tillsammans med Folke Johansson, känd som Tatuerade Johansson. De båda blev rikskända då de lyckades gäcka polisen i drygt två år. En koja i Göingeskogarna vid Filkesjön var deras bas det sista året. Sedan polisen upptäckt gömstället senhösten 1934 flydde de västerut och blev fast en vecka senare utanför Göteborg. År 1935 dömdes Bengtsson till åtta år och tre månaders fängelse.
Vid 1900-talets början saknades vägar i området. Transporter skedde med båt över sjöarna. På Immeln gjorde ångbåten Svea regelbundna turer. För att den även skulle kunna erbjuda invånarna i Filkesboda sina tjänster påbörjades bygget av en kanal mellan Immeln och Filkesjön, men bygget avslutades aldrig.
Järnvägen
Tidigt anlades järnvägen Kristianstad-Immeln-Glimåkra och sedan Sölvesborg-Älmhult för att klara de tunga transporterna av svart granit från stenbrotten. Båda järnvägarna är numera nedlagda.
Landsvägen
Landsvägen mellan Arkelstorp och Vilshult byggdes som ett nödhjälpsarbete 1930. Den gamla bron över Edre ström ersattes av en ny.
Skärsnäs diversehandel fungerade som ett nav i bygden, Han köpte upp en och
annan kalv eller en gris, som han slaktade och sen
körde den drygt tre mil långa vägen till Kristianstad för
att sälja. Folk började skicka ägg och smör också med
honom, och bär under sommaren. Med sig hem tog han varor, som han sen sålde direkt till
kunderna. Och på så sätt fick han en liten butik i sin
stuga. Han bodde långt uppe i skogen, och vägen dit
var inte precis den bästa. Men folk var inte så rädda
för att gå. Några kilometer rätt in i ödemarken
betydde inte så mycket.
Näbbeboda skola
Här gick Harry Martinson i skolan.
På den tiden var det omkring 100 barn i skolan. Numera hyrs den ut till olika konstnärer.
Alltidhults skola är en välbevarad typisk landsbygdsskola i Jämshögs socken.
År 1842 antogs folkskolestadgan som föreskrev en obligatorisk folkskola. Två år senare öppnade Alltidhult sin första skola på byns allmänning. 1877 byggdes skolan till med en riktig skolsal. De tidigare lokalerna blev lärarbostad med tre rum och kök vilket ansågs som en mycket förnämlig bostad med den tidens mått.
Alltidhults by består av ett tiotal spridda hus belägna på en stenig landremsa mellan sjöarna Halen och Raslången.
Skolsalen har tunna spegeldörrar, ett trägolv av smala plank och längs väggarna står några gamla låga enkla träbänkar kvar. Vedlåren och väggskåpet där kartor och skolplanscher ännu förvaras finns kvar.
På husets baksida finns en stenmursinhägnad trädgård. Här fanns tidigare en skolträdgård där varje elev hade sin egen lilla täppa.
Under 1880-talet nådde elevantalet i Alltidhults skola sin kulmen med över 50 barn. Därefter sjönk elevantalet till 20-30 barn runt sekelskiftet. 1943 fanns endast en elev kvar och skolan stängdes.
Två kända författare har anknytning till Alltidhult och skolan. Sven-Edvin Salje och nobelpristagaren Harry Martinson gick i Alltidhults skola.
I dag förvaltas byggnaderna av Alltidhults intresseförening och används som samlingslokal för bygden och för lägerverksamhet sommartid. Skolan byggnadsminnesförklarades 2005.
Martinson föddes 1906 i Nyteboda och blev tidigt föräldralös och utackorderades på gårdarna i närheten. Han gick i Näbbeboda skola. I sin bok "Nässlorna blommar" beskriver han trakten.
Harry Martinson föddes en majdag 1904 i en lanthandel i Nyteboda vid sjön Immelns norra strand.
"En härlig undersam sjö, som har skäpptals med skogludna holmar. Där badade jag första gången, ropade över viken och hörde det precisa klara kvällsekot komma tillbaka, liksom överjordiskt renat av sommarluften. De första åren av mitt liv bodde jag där." (H Martinson)
Harry Martinson födelsehem i Nyteboda år 1989.
Det var lyckliga år för Harry Martinson. Han var syskonskarans ende, favoriserade gosse. Men de första årens lycka förbyttes i svåra tider för Harry. Fadern dog 1910 och hans mor gjorde konkurs. Hon lämnade de sju barnen. Socknen fick ta hand om Harry och de yngsta systrarna. Varje år måste Harry bryta upp från olika fosterhem och ställa sig som hjonet vid dörren till en gård.
Harry Martinson gick i Alltidhults skola 1913-14 när han som sockenbarn var inhyst på en gård i byn. I den självbiografiska romanen ”Nässlorna blomma” beskriver han bl.a. sin tid i byn. Han har även skrivit dikten ”Alltidhult”.
I den självbiografiska romanen "Nässlorna blomma" beskriver Harry Martinson sin barndomstid. Där finns barndomshemmet i Nyteboda, skolan och "Tollene gård" i Alltidhult, och där finns "ålderdomshemmet" liksom hans sista skola i Jämshög (numera hembygdsmuseum).
Han har även skrivit dikten ”Alltidhult”.
De som tycker om Harry Martinsons dikt och prosa bör någon gäng besöka de här platserna i hans vackra hembygd. En resa i denna kulturbygd kan företas med de guidade turer som ordnas.
På biblioteket i Olofström finns ett särskilt Martinson-rum med stora delar av hans privata bibliotek. Bror Hjorts porträtt av Harry Martinson pryder en av väggarna.
"I drömmen ser jag vårens bokar lysa med späda lövverk nedom Boafall när vägen går till Alltidhult om våren och skogen ter sig som en ljusblond hall.
Med solens spegel på genomlysta sväv av friska löv som bilda vårens väv."
(Längtan till Alltidhult av Harry Martinson)
Det är märkligt att många av de konstnärer som vuxit upp i Jämshögs och Kyrkhults socknar, numera Olofströms kommun, har kommit från mycket fattga förhållanden.
I sitt författarskapskrev han realistiska romaner med motiv från hembygden i Jämshög och Gillesnäsgården och historiska romaner med handlingen förlagd till snapphanetiden.
Sven-Edvin Salje anses vara den svenska bonderomanens förnyare och fyra av hans böcker har filmats. Han skrev romaner med motiv hämtade från bygden och Alltidhult. Salje mötte sin blivande hustru när hon arbetade som lärarinna i skolan och han lär ha tillbringat många skrivande stunder i lärarbostaden.
I sitt författarskapskrev han realistiska romaner med motiv från hembygden i Jämshög och Gillesnäsgården och historiska romaner med handlingen förlagd till snapphanetiden.
Sven Edvin Salje var också en bygdens son - från Jämshög. Sven Edvin Salje föddes på Hantverkaregatan i "Snickarens hus" 1914. Hantverkaregatan har för övrigt givit namn åt en av hans romaner där han på sitt karaktäristiska, mustiga och "nära" sätt skriver om människor och miljöer. I andra romaner, t ex "På dessa skuldror", träffar vi bl a Kjell Loväng och Tarps Elin på Lovängen (Södra Gillesnäs ) eller på någon annan plats uti 1600-talets Jämshögs socken...
I romanernas verklighetsmiljö, i just de här trakterna kring jämshög och Olofström, har tre av fyra filmatiseringar av Saljes verk skett. På många olika språk runt om i världen möter läsare dagligen miljöer och människor från vår västligaste del av Blekinge. Sven Edvin Salje är en av våra mest lästa och uppskattade författare. Sven Edvin Salje dog 1998. På Olofströms bibliotek finns numera även ett Salje-rum,
Vilket invigdes 1999. Samma år bildades ett Saljesällskap.
Av Bertil Norberg, Carl Eldhs Ateljémuseums arkiv.
Från Ebbemåla utanför Kyrkhult kom bildhuggaren Carl Eldhs hustru Elise, bonddotter och blivande skulptris. Carl Eldh tillbringade mycket tid i Ebbemåla, där han fann en avkopplande och inspirerande miljö hos sina svärföräldrar. Bygden har alltså på sitt sätt satt sin prägel på Carl Eldhs konstnärsskap. Tack vare en donation finns skulpturer av Eldh att beskåda på olika platser runtom Olofströms kommun.
